Shopping Queen - NIKK

(c) 2007 Layout and Design Sony Pictures Home Entertainment.

Den stereotypa shopparen är en kvinna, endera avbildad som en ansvarstagande husmor som förser familjen med vad den behöver, eller som en ansvarlös, fåfäng och spektakulär konsument. Kopplingen mellan kvinnor och konsumtion bygger på den traditionella arbetsdelningen mellan män och kvinnor där män står för produktionen och jobbar i det offentliga medan kvinnor ansvarar för reproduktionen och konsumtionen i hemmet. Mannen försörjer och kvinnan spenderar. Men detta håller inte längre. Kvinnor gör i allt högre grad män sällskap som försörjare och män intar rollen som konsumenter. Samtidigt är en stor del av hushållen idag singelhushåll och i dem får man sköta både förvärsarbete och konsumtion själv.

Professor Kate Soper menar att frihet från hushållsarbetet inte lett till ett grönare sätt att tänka kring mänskligt välstånd och 'det goda livet':

- Konsumtionskulturen är tätt förknippad med frihet och demokrati, en koppling marknaden och den globala ekonomin är beroende av. För kvinnoemancipationens del har friheten kopplats ihop med ett ökat förtingligande och utbredningen av 'shopping center' -kulturen, säger hon.

Soper låter bl.a. bilder ur TV-serien "Sex and the city" illustrera hur aspekter av den feministiska rörelsen har blivit en fråga om identitetspolitik och "self styling" istället för solidaritet. Emancipationen och identitetspolitiken tillåter oss att skapa och iscensätta oss själv genom att konsumera. Vi konsumerar oss fram till frihet och identitet.

Moralpanik av kommersialiserad kvinnokultur

Samtidigt kan kritiken av särskilt kvinnors tilltagande och hedonistiska konsumtion handla om att ta avstånd ifrån den förkastliga lyxen och fåfängan. Överdådighet och flärd skorrar illa för en lutheranskt och ekonomiskt lagd nordbo. Den konsumtion som verkar kunna kritiseras lättast av alla är följaktligen shopping. Man talar ju inte om att shoppa bilar, men däremot shoppar man kläder, skor, smink, inredningsartiklar och andra förbrukningsvaror. Det vill säga den slags konsumtion som i huvudsak kvinnor står för.

Det är den shoppande kvinnan som får rollen som den ansvarslösa, självcentrerade, fåfänga och spektakulära konsumenten. En Marie Antoinette i modern tappning. Ur miljösynpunkt är det emellertid inte lika förkastligt att köpa en handväska för 60,000 kronor - vilket startade den s.k. "väskdebatten" i svensk media våren 2007 - som att köpa en bil för samma summa. Däremot är det moraliskt förkastligt. Och kvinnors omoral tenderar att uppröra mer än mäns.

Alternativ hedonism

När det gäller lösningar på problemen med både mäns och kvinnors överskonsumtion i våra förmögna länder, vill Kate Soper utmana hela konsumtionslivsstilen och den ekonomiska logik den bygger på. Det är nämligen inte bara miljön som betalar priset för vår okontrollerade konsumtion, men också vi själva. Soper menar att dagens västerländska samhällen karaktäriseras av ett alltmer bekymrat förhållande till den okontrollerade konsumtionen. Hon tycker sig skönja en ökande otillfredsställhet med de oönskade biprodukterna av konsumtionslivsstilen.

- Media rapporterar dagligen om detta nya missnöje där man är bekymrad över allt från stress, förorening, ohälsa, barnfetma, trafikstockningar, buller och oproportionerligt avfall till förlusten av konsten att leva, säger Soper.

Konsumtionslivsstilens effekter handlar också om att vara tvungna att jobba mer för att hålla levnadsstandarden uppe för att sen inte hinna njuta av det vi konsumerar, vilket i sin tur gör tid till en bristvara vi också är beredda att betala för.

Det är inte på produktionsnivå eller genom arbetarklassrörelser som vi ska hoppas på en förändring den här gången. Lösningen ligger i konsumtionen och i konsumenten. Nyliberala argument som "konsumentens fria val" eller det motsatta kapitalistkritiska "konsumentens fullständiga underordning under köptvånget" bör enligt Soper läggas till sidan. Ingen går fri från vare sig köplusten eller köptvånget. Hon pekar istället på en väg där man tar utgångspunkt i den relativt autonoma eftertänksamhet som nu visar sig vara bland folk i möte med konsumtionens negativa effekter för välmåendet. Hon sätter sitt hopp till "den alternativa hedonisten", som inte bara känner sig hotad av miljöförstöringen, men som också ser konsumtionslivsstilen som olustig och sjävförnekande. Den alternativa hedonisten säker njutningen man vinner på att eftersträva en livsstil med ett mindre habegär och mindre jobbfokus. Teorin om en alternativ hedonism utgår ifrån att det är nya former för begär snarare än rädsla för en ekologisk katastrof som sannolikt har störst inverkan på en utveckling mot mera hållbara former för konsumtion.

Enligt Soper är det möjligt att använda "mer tid" som säljargument för att få in utvecklingen på ett annat spår. I det fallet kanske den nordiska kvinnorörelsens gamla krav på 6-timmars arbetsdag kan dammas av.

 

Jennie Westlunds hela artikel kan läsas i NIKK magasin (s.16).