Transport - NIKK

Forskning har visat att kvinnor och män har olika resemönster. Till exempel använder män oftare bil medan kvinnor oftare åker kollektivt, och män reser också längre än kvinnor. Varför har då kvinnor och män olika resmönster? Det finns flera förklaringar till skillnaderna (2). Dels kan man tala om strukturella villkor och rumsliga förklaringar. Men det handlar också om kulturella förhållanden och förväntningar som är förknippade med kvinnor och män:

Strukturella villkor i förhållande till arbete och hem
Undersökningar visar att folk reser längre om de har en högre position på arbetsmarknaden. Kvinnors kortare resor avspelar på så sätt segregeringen på arbetsmarknaden. Skillnaden ser ut att planas ut med kvinnors intåg på arbetsmarknaden och välutbildade kvinnor reser längre än kvinnor med lägre utbildning. De unga och högutbildade kvinnorna kör dock fortfarande inte lika mycket bil som män, men de tar oftare bilen än äldre kvinnor (3). Ansvar för hemmet inverkar på kvinnors önskan om kortare avstånd till arbetsplatsen och leder till att kvinnor gör fler lokala resor än män.

Rumsliga förklaringar
Var ligger arbetsplatser, bostadsområden och fritidsaktiviteter? Vilka transportmönster kräver det? Undersökningar visar att arbetsmarknaden i förhållande till arbetsplatsernas lokalisering är starkt könsuppdelad. Mansdominerade arbetsplatser (finans/kontorsektorn) ligger ofta i stadskärnan, medan kvinnodominerade arbetsplatser (skola, daghem) ligger utspridda i förortsområden. Dessa förhållanden påverkar kvinnors och mäns transportmönster och behov.

Kulturella förhållanden
Kulturella föreställningar om bilen är knutna till ett könat universum, där kontroll av teknologi och fascination för hastighet är kopplat till manlig kompetens, medan kvinnors förhållande till bilen framställs utifrån användarvänlighet, säkerhet och ansvar.

Förväntningar
Män och kvinnor förväntas ofta ha olika kunskaper och engagemang inom olika områden vilket sannolikt också inverkar på transportval. Skill (2008) har beskrivit hur människor skapar ekologiskt handlingsutrymme när de förhåller sig till miljöfrågor och hur de själva resonerar i vardagen. Om kvinnor har förväntningar på sig att intressera sig för miljö, kan det även få konsekvenser för deras handlingsutrymme.

Sammantaget leder dessa till olikheter i kvinnors och mäns resemönster. För att kunna målrikta insatser mest effektivt och utforma ett hållbart transportsystem är det nödvändigt att ha kunskap om olikheter som finns. Studier och undersökningar visar på följande skillnader mellan kvinnor och män när det gäller transporter (4):

• Transportmedel: Män använder oftare bil, kvinnor reser i högre utsträckning kollektivt. Kvinnor sitter oftare på passagerstolen än män. Män har bättre tillgång till bil. 70 procent av dem som inte har körkort är kvinnor.
• Resors längd: Män reser generellt längre sträckor än kvinnor, vilket delvis kan förklaras av att de i högre utsträckning har tillgång till bil. Skillnaden kan också förklaras med att personer med högre position på arbetsmarknaden reser längre.
• Resemönster: En typisk resa för män är mellan hemmet och arbetsplatsen. Kvinnor gör oftare resor med flera mål, till exempel hem-förskola-arbete-butik-förskola-hem och skjutsar barn till skola eller fritidsaktiviteter. Män gör fler arbetsresor än kvinnor.
• Tidspunkt: Män reser oftast i rusningstid och gör längre resor. Kvinnor reser mer utanför de mest belastade tidspunkterna och gör fler resor i närområdet.
• Tillgång till bil: Män har större ekonomiskt svängrum och har oftare körkort, och därmed större möjlighet att använda bil. Situationen verkar ändras med kvinnors intåg på arbetsmarknaden – yngre kvinnor har oftare körkort och bil än äldre kvinnor.
• Attityder: Kvinnor och män har olika relation till bilen och miljö. Kvinnor är mer fokuserade på funktionalitet, män på motorkapacitet och prestanda. Män har högre potential för ett ökat bilanvändande än kvinnor. Kvinnor är mer beredda att använda andra transportmedel för att minska det egna bilanvändandet.

Fler faktorer än kön

Som belyst ovan kan kön inte ensamt förklara skillnaderna i resemönster. Urbanitet, ålder och position på arbetsmarknaden spelar också in. Flest resor görs av personer i åldern 25–54 år – en åldersgrupp med en stor andel förvärvsarbetande. Personer med eftergymnasial utbildning reser längst och personer med enbart grundskoleutbildning reser kortast. (5) Både män och kvinnor kör bil oftare om de bor på landsbygden än i städerna. Höginkomsttagare kör oftare än de med lägre inkomst (6).

Frågan är om minskade könsskillnader kommer att accentuera andra skillnader, till exempel skillnader förknippade med klass, ålder och etnicitet (7).

Konflikt mellan miljö och jämställdhet?

Ur ett jämställdhetsperspektiv kanske man vill stöda att kvinnor tar efter mäns mobilitetsmönster. Men då hållbarhet tas med i ekvationen, är ökad biltrafik uppenbarligen inte en lösning. Då är det bättre om män anpassar sig till kvinnors resmönster (8). Kvinnors kollektivtrafikanvändning kunde sättas som norm, och både kvinnor och män kunde uppmuntras att göra kortare resor, använda mer kollektivtransport, cykla och gå oftare. Detta måste också stödas av en infrastrukturplanering där arbetsplatser och bostadsområden integreras mer effektivt. Därtill är det viktigt att fokusera på den heterogenitet som kategorierna kvinnor och män uppvisar i transportsammanhang.

 

Illustrationsfoto: Colourbox

(1) Oldrup och Breengard 2009, Johnsson-Latham 2007:51
(2) Coordination for Gender Research2007, Hamilton m.fl. 2006
(3) Rosenbloom 2001:385-386
(4) Coordination for Gender Research2007:44, Hamilton m.fl. 2006, Jakobsson Bergstad m.fl. 2009
(5) SIKA 2009:42
(6) Cedersund 2005:6
(7) Dahl och Henriksson 2010:18
(8) Polk 2009:78